Mat - recept och sådant

Om någon är intresserad av matinspiration har jag lagt in lite sådant på min engelska blogg, bloggen som är mer om mig om mindre om diskussion. Länk hittar du på ena sidan av bloggen, men visst kan du få den här också.

Jag är ledsen, men när Tito Beltran, fälld för sexbrott, får en notis i TT det står att han begär resning är det humor. Jag kan inte låta bli att tycka det... Kalla mig naiv eller barnslig men jag tycker det är roligt. Inte att han vill att hans fall tas upp i domstol förståss, har felaktigheter begåtts under rättegång ska det absolut tas upp igen, men ordvalet. Ja ja... Och om du inte förstod tänker jag inte förklara...

Jag jobbar på det

Jag vill bara nämna det att jag jobbar på att få upp lite underhudsfett. Jag är smal av naturen och har alltid haft svårt att hålla mig stilla - det går åt en massa energi bara på att gestikulera på det sättet jag gör när jag pratar, och studera till exempel mina fötter, du kan nästan alltid räkna med att se en tå som viftar eller en fotled som vickar eller någonting annat jag pillar med. Så rund kommer jag aldrig bli, och har inte heller någon sådan strävan. Dock behöver jag hålla koll på vad jag äter eftersom jag är känslig och reagerar dåligt på att inte få i mig ordentligt med näring.

Håller därför på och jobbar på att se till att jag får i mig ordentliga måltider på regelbundna tider, har inte lust att försvinna, eller att bita huvudet av någon som gör något galet när jag är hungrig, och inte vill jag bli gammal i förtid heller, vilket man lätt blir av för lite sömn och för lite näringsriktig mat. Insåg till exempel att när jag jobbar sent blir det ofta lite si sådär med maten, helt enkelt därför att det tar lång tid mellan det att jag äter lunch och att jag kommer hem. Har alltid haft ett förråd med nödmat i mitt skåp men det har blivit en del Snickers och annat skräp (jag som inte ens ska äta Snickers, eftersom det är mjölkchoklad), och så någon yogurt eller banan eller så. När jag sedan kommer hem slänger jag lätt i mig något slarvigt bara för att få i mig något och sedan slocknar jag. Fullkomligt onödigt eftersom jag för det första är väldigt bra på att laga mat - ja, man "ska" inte säga så men det råkar faktiskt vara så - och dessutom är bra på att laga bra mat som inte kräver vare sig mycket tid eller mycket förberedelser. Jag har nog mest varit bekväm och inte tänkt mig för. Nu har jag ändrat på det och trots bristen på hejarop här på bloggen går det faktist riktigt riktigt bra, och jag är nöjd. Jag går förvisso inte upp men jag rasar inte heller - för övrigt är det bara något kilo till jag skulle vilja ha för trivselns skull, runt 60 passar mig utmärkt - men jösses vad mycket bättre jag MÅR med bra mat i magen.

Stort just nu är matiga soppor och ungsbakad mat, eftersom det är smidigt och lätt att göra - och ruskigt gott. När det gäller sopporna gör jag en ordentlig omgång och sedan fryser jag in portionsförpackningar och tar med mig till jobbet, passar utmärkt som mellanmål, gärna med något tillbehör, på eftermiddagen/kvällskvisten, och det gör att jag inte är så skriande hungrig när jag kommer hem, utan jag klarar att fixa till någonting vettigt istället för skräp. Ja, en och annan chokladbit slinker fortfarande ner, men inte mycket, och det gör skillnad.

Med bra mat med ordentlig näring i kroppen blir livet verkligen mycket lättare - som i enklare, gladare, roligare.

Arton miljoner vaccinationsdoser

Jag lyssnar på Ekot då och då, tack vare Sveriges Radios POD-radio, de har för övrigt en utmärkt applikation för iPhonen så jag lyssnar ofta den vägen. Hur som helst:

Idag, den 14 oktober, så pratades det om antalet vaccindoser för svininfluensan, och om hur man nu diskuterar huruvida det går att omförhandla med tillverkaren. Det har nämligen visat sig att man eventuellt bara behöver en dos istället för två, och eftersom Sverige beställt 18 miljoner doser, två per person, riskerar man nu att stå med ett stort överskott som skattebetalarna då får stå för.

Hur tänkte man här? Trodde man verkligen att man skulle kunna få alla svenskar att vaccinera sig? Att det skulle bli ett överskott är väl ganska självklart, oavsett vad som finns i vaccinet. Även om vaccinet var det bästa som hänt människan (vilket jag inte alls tror på, med tanke på risker och med tanke på innehållet i vaccinet), så går det knappast att få alla vaccinerade. För det första har många redan haft influensan och har därmed ett immunförsvar mot den, för det andra drabbas äldre inte i samma utsträckning och för det tredje finns det gott om människor som är tveksamma. Och för det fjärde finns det en hel del människor som delvis bor på annan ort eller i annat land och som därför kan ha valt att vaccinera sig utomlands.

Och nu har man alltså dubbla doser? Spelar det in när det gäller tjatet om att alla måste vaccinera sig? Man måste förbruka vad som finns på hyllan? Samma diskussion tycker jag mig känna igen när det gällde doser med Tamiflu, medicin som sägs lindra influensasymptom, där var det också en fallang människor som tyckte det var läge att ge alla med influensasymptom Tamiflu, för annars skulle Tamiflun ändå bli för gammal. Det är sådana tankesätt som kommer tillbaka och biter oss i rumpan senare, när det visar sig att medicinen slutat hjälpa på grund av överanvändande, se på vad som håller på att hända med antibiotika...

En annan intressant sak är att personen som pratade på radion pratade om att om ungefär en månad när det är klart hur många doser som behöver vill de börja förhandla med leverantören om att minska beställningen. Vilken leverantör avbokar med glädje halva ordern? Ska man göra något sådant är det väl en bra idé, kan man tycka, att tala om det så snart som möjligt, innan produktion påbörjats, eller? Det handlar ju inte direkt om små mängder...

Tycker hela historian med vaccin och hur leverantören behandlas luktar illa och är oprofessionellt skött, verkar inte som om man gjort en korrekt kalkyl och det verkar inte som om man är intresserad av att rätta till det som blivit galet överhuvudtaget.
Å andra sidan, hade man inte beställt vaccin i stora mängder hade det säkert framkallat protester det också.

Men med arton miljoner doser vaccin (snart) i lager kan jag förstå att de behöver ha kvicksilver i som konserveringsmedel...

Ska arbetsgivaren kunna kräva vaccination?

Hörde på Sveriges Radio, nyheterna från den 12 oktober tror jag bestämt, en diskussion om huruvida arbetsgivare ska kunna kräva att personalen vaccinerar sig mot svininfluensa. Tydligen är det någon kommun i Sverige där de här tankarna finns, man vill kunna tvinga folk att vaccinera sig. Nu har jag inte källan utan lyssnade via radion, och visst kan en och annan detalj vara förvrängt men ingen rök utan eld, funderingarna finns där. När jag hörde det blev jag alldeles mörkrädd. Att man kan diskutera krav på att man läser på och tar ett välövervägt beslut är väl en sak, men att faktiskt kräva att man vaccinerar sig? Det är definitivt någonting som inte får tystas ner utan som måste ut och diskuteras öppet. För hur är det med riskerna? Ska vi vara tvungna att ta ett vaccin som vi inte är övertygade om är ofarligt, för att vår arbetsgivare kräver det? Vem ersätter i så fall vid biverkningar? Vem följer upp?

En förståsigpåare på radion talade om att kräva vaccin var ungefär samma sak som drogtest. Kan dock inte förstå det. Förvisso är jag tveksam till obligatoriska drogtest också, det måste verkligen förhandlas med facket och göras med försiktighet, för med varje test kan annat också utrönas, rent potentiellt. Jag vill inte lämna mitt blod till arbetsgivaren och upptäcka att man också kontrollerat andra saker. Vissa droger är dessutom receptbelagda och motiverade, och även dessa skulle, förmodar jag, synas i ett drogtest, och det är inte alltid man har lust att diskutera sitt hälsoläge med sin arbetsgivare. Men det är en helt annan fråga, oavsett.

När det gäller influensavaccin förstår jag inte hur de resonerar. Att kontrollera droganvändning innebär att man tar blod och kontrollerar det. De som valt att ta droger (och således valt att fylla kroppen med produkter som inte är bra för kroppen) blir då upptäckta. De som inte tar droger har precis samma sak i kroppen som innan, de har bara blivit av med en gnutta blod (och kanske lite värdighet efter att potentiellt blivit misstänkliggjorda). När det gäller vaccinet har man fått något inprutat i kroppen, något som inte hör hemma där. Att vaccinet dessutom innehåller en liten dos kvicksilver gör saken än värre, förståss. Personligen vill jag inte under några omständigheter ha kvicksilver i kroppen om jag kan undvika det, det är tillräckligt med tungmetaller vi får i oss genom mat och annat, föroreningar som vi inte borde ha i vare sig natur eller kropp. Dessutom är jag väldigt tveksam till vaccinet i sig, jag vill hellre ha influensan och bygga immunförsvar innan influensan muterat. När det gäller smittspridning är jag mer rädd för kräksjuka och annan influensa, dödligheten är dessutom än så länge väldigt låt i Svininfluensan (eller den nya influensan som den ju heter numera). Jag hade alltså inte valt att vaccinera mig i dagsläget, däremot kan jag tänka mig att ändra mig om jag får ni information. Oavsett vad jag personligen tycker dock: Rent generellt måste vi få välja. När det gäller något så allvarligt som ett vaccin som man stressat fram och inte haft möjlighet att testa på alla grupper, ett vaccin som innehåller kvicksilver - bekräftades bland annat i svaret på en insändare i Göteborgsposten helgen den 5-6 september. Svaret kom från läkare, och förklarade varför kvicksilver använts, det har helt enkelt en konserverande effekt eftersom vaccinet kommer i flerdosförpackningar.


Vi kan välja att inte stelkrampsvaccinera oss, vi kan välja bort mässligen, och dessa sjukdomar skördar en hel del liv varje år, bland ovaccinerade. Kan man välja bort dessa två och andra, då måste vi kunna välja att inte vaccinera oss mot en influensa som i sin nuvarande form är mindre farlig än vanlig influensa. Ja, även om vi var tvungna att få stelkrampsspruta så kan jag inte på något sätt förlika mig med att staten skulle kunna tvinga fram influensavaccinering. Själv har jag aldrig vaccinerat mig mot influensa, men de andra vaccinen, inklusive långsiktigt skydd mot Hepatit A har jag.

Influensavaccineringar erbjuder dessutom inte långsiktigt skydd, till skillnad mot exempelvis stelkrampsvaccination, så även om man vaccinerar sig nu kan man få samma influensa när vaccinet inte längre skyddar, om runt ett och ett halvt, två år... Alltså; Man utsätter sig för en viss risk med vaccinet och vaccinet ger ändå bara begränsat skydd. Att ens fundera över att tvångsvaccinera skrämmer mig, och i den situation vi nu befinner oss i, än mer.

Så vad tycker ni? Ska arbetsgivaren kunna tvinga fram vaccinering?

UPDATE: Det var Marks kommun som diskuterades. Idag har även Expressen plockat upp nyheten. De som inte vaccinerar sig riskerar omplacering, men första versionen (och forfarande när detta skrivs rubriken på förstasidan) talar om att de riskerar att bli av med jobbet om de inte vaccinerar sig.

Säkra bilar - hur bra är de egentligen?

Satt och funderad på det här med bilsäkerhet efter att ha läst en artikel om faran med att skicka textmeddelanden, SMS, vid ratten.

Enligt Dagens Nyheter och Allt om Motor ökar risken för en olycka med 23 procent om man textar när man kör. Det är en ganska remarkabel siffra, 23 procent. Det tycks också vara relativt vanligt att faktiskt texta och köra samtidigt, i alla fall så som jag tolkar det, både av vad jag sett, läst och hört. Har bland annat sett Twitteruppdateringar som påståtts gjort från bil.

Det förvånar mig förvisso att människor sitter och textar i bilen, men tydligen är så fallet. Har också sett exempel på hur förare sitter och läser dagstidningen och så vidare - och ja, i Sverige, inte bara i USA, utan i Sverige där vi sitter i mestandels manuellt växlade bilar.

Hur som helst fick artikeln mig att fundera en del. Vad är det som gör att vi tycker att vi kan hålla på och syssla med en massa annat samtidigt som vi hanterar något ton metall med motor? Ofta i hög fart? Förvisso funderade jag över de amerikanska bilarna, läste någonstans att medan vi har ungefär 20 procent automatväxlade bilar här har de 20 procent manuellt växlade. Vet inte om den siffran stämmer men det är definitivt betydligt fler automatväxlade, många amerikaner som jag mött har överhuvudtaget aldrig kört manuell växellåda. Det är helt klart mindre att tänka på när man kör automatväxlat - för övrigt en av anledningarna till att jag inte gillar automat själv, jag får ändra min körstil så mycket, går ju inte att växla ner i god tid när man kör automat, jag behöver plötsligt börja bromsa, något jag nästan aldrig gör när jag kör manuellt. Ja ja, det är förvisso en sidodiskussion.

Hur som helst, med de automatväxlade bilarna känns det som om folk har tid över till annat, så att säga. Kunde då inte låta bli att fundera över den framtida utvecklingen. Bilarna idag gör mer och mer, och vi behöver inte tänka själva. Se bara på signalen som kommer när du backar och är nära att köra in i någonting - eller ytterspeglarna som vinklas ner. När jag gick i körskola fick jag lära mig att det viktigaste var att vända på huvudet och titta bakåt, men nu gör man inte längre det, jag ser ofta exempel på människor som bara backar rakt bakåt utan att titta eller bara tittar i backspegeln. Det är mycket som inte syns i backspeglar...

Nu kommer bilmodeller som bromsar in för att förhindra att du krockar, bilarna testas redan, och jag förutsätter att de kommer komma i produktion också. System som väcker dig om du håller på att somna är visst också under testning.

MEN! Var lämnar det människan?

För det första, vad händer om du är van att köra en bil som fixar allt för dig och du plötsligt hamnar i en "vanlig" bil? Med ljudsignalen för backning vet jag redan, har flera arbetskamrater och bekanta som faktiskt skrapat bilen just på grund av det, de litade för mycket på systemet. Vad händer med bromsandet? Nu är det förvisso inte tänkt att bilen ska sköta allt bromsandet utan bara rycka in i nödsituationer men ändå? För hur fungerar vi egentligen?

Finns det inte en risk att det som är tänkt att göra oss säkrare faktiskt fungerar tvärt om? Att vårt riskmedvetande och vår riskkalkylering upphör eftersom vi har någon/något annat som klarar av det för oss?

Hustrumisshandel

Daniel Wahlgren, aka Papa Dee, är åter i rätten för misshandel av sin hustru. Alla tidningar i Sverige verkar säkra på att Wahlgren är den skyldige, att hustrun, Andrea Wahlgren, bara försöker täcka upp för honom, som misshandlade kvinnor ofta gör, exempelvis har Kerstin Weigel på Aftonbladet rubriken "Allt är hennes fel - som vanligt" på sin krönika.

Det kan förvisso vara så att Andrea Wahlgren har blivit grovt misshandlad (Wahlgren fälldes, om jag är korrekt underrättad, i Tingsrätten, för ringa misshandel.) All misshandel är misshandel och all misshandel är fel, så långt håller jag med. Men tänk om det faktiskt gått till så som paret Wahlgren säger? Tänk om det faktiskt ÄR så att Andrea Wahlgren har skadat sig själv, och tänk om det faktiskt är så att hon har psykiska problem med tvångstankar och panikångest? Hjälper det då henne att sitta igenom ännu en rättegång, och hjälper det att mediasverige har bestämt att hon är grovt misshandlad och att hon inte är betrodd utan hennes man ska fällas?

Kerstin Weigel har helt rätt i en sak; Det är viktigt att rättegången genomförs och att vittnen hörs och att man gör det bästa för att utreda vad som verkligen hänt. Men vad hände med oskyldig tills dess att motsatsen bevisats?

Och om det Andrea Wahlgren säger faktiskt stämmer, hur bra mår hon då efter att ha blivit inte bara ifrågasatt utan faktiskt helt emotsagd i den samlade pressen? Tonen är inte "om" och "kanske" utan definitivt, i alla fall i det jag har läst, fördömmande, förutsättande att Daniel Wahlgren är skyldig. Kan ju faktiskt teoretiskt vara så att han är oskyldig dock....

Vikten av mat

För mig är mat, bra mat, bland det viktigaste som finns. Att umgås över god mat är det ultimata sättet att umgås.

Marcus Birro skrev fantastiskt om just förhållandet till mat i en krönika den 16:de september: Hur vi förhåller oss till mat säger en hel del om hur vi förhåller oss till varandra

Själv har jag ett romantiskt förhållande till mat, jag älskar mat, vacker mat, god mat. Mat är för viktigt för att jag ska klämma i mig skräpmat, och färdiglagat. Samtidigt är det självklart att även jag faller för en "snabbis" ibland, och trycker i mig skräpmat, men det är inte ofta. Och även bland snabbmaten finns det bra och mindre bra kvalitet.

Jag går gärna förlorad i mina kokböcker som jag läser för inspiration, och kan vandra länge och väl bland delikatesserna, men jag ser också en sport i att kunna laga gott av enkelt, och att kunna koka soppa på en spik. Det enda är att jag måste ta mig tiden. Jag experimenterar glatt i köket, provar vad som passar med det ena eller det andra, och njuter, oj vad jag njuter.
Med tiden har jag utvecklat en förmåga att känna hur något kommer att smaka bara genom att använda min fantasi och mitt luktsinne. Jag har en kärleksaffär med mat. Jag kan känna hur jag bara måste ha någon speciell typ av mat och hur det kommer att smaka innan jag ens åkt från jobbet.

Om det är någonting som jag verkligen spenderar pengar på, så är det god mat. Bra råvaror. Men som sagt, jag kan koka soppa på en spik och jag spenderar på de saker som blir bättre för att man spenderat, och spenderar väldigt lite på resten. Bönor kan köpas torkad, och tonfisk köper jag färsk - och så vidare.

Jag älskar god mat och jag älskar god mat med goda vänner, både att äta, att laga, och att bli bjuden på. Vad säger det då om mig?

Annika Anka - kan någon vara snäll och förklara

Skulle någon kunna vara så snäll och förklara för mig vad det här med Annika Anka är för något egentligen? Hon är på svensk TV har jag förstått? Men varför? Vad har hon gjort? Och vad är det för program?

Vikt och vad brist på den gör för kroppen

Jag har som jag uttryckt tidigare har jag tappat lite för mycket i vikt den senaste tiden. Vill påpeka att jag alltså har utmärkta värden och ett utmärkt BMI, det är bara själva viktminskningen som oroar mig lite. Jag har aldrig tappat vikt förrut, förrutom vid en väldigt stressad livssituation för ett antal år sedan, då jag rasade, men det tog jag mig ur.

Den här gången mår jag bra, men ändå slutar jag itne att tappa vikt. Nu är det förvisso så att jag rör mig väldigt mycket och älskar att vara ute på långa cykelutflykter och liknande, och jag vet också med mig att jag slarvat en del med maten.

Jag har egentligen som sagt en bra vikt, det är bara skillnaden som jag inte gillar, mellan förrut och nu.

Men nu inser jag också en annan faktor apropå vikt... När underhudsfettet försvinner träder skrynklorna fram. Att läsa om den här mystiska Annica Anka som tycks ha krypit fram under någon sten, kvinnan man kan läsa om i alla möjliga sammanhang numera. Jag häpnade när jag såg hennes ålder, inte kunde den kvinnan vara 38. Men nu förstår jag plötsligt. Det är underhudsfettet, eller bristen på sådant som bidrar till hennes tantighet. Och nu är jag själv livrädd för att hamna i den sitsen. Såg ett foto på mig nyligen och plötsligt ser jag gammal ut, eller i alla fall betydligt äldre än jag faktiskt gjort tidigare - dock inte äldre än jag faktiskt är. Kan i och för sig vara belysningen, att jag slarvat med sömnen innan och en hel massa andra faktorer men den ofrivilliga nedgången har med största sannolikhet hjälpt till..

Rys! Nu behöver jag verkligen all hjälp jag kan få, via mattips och liknande.
Och snälla, inte skräpmat. Skräpmat får mig bara att må dåligt, jag har ingen lust att täppa till mina kärl bara för att få ett par kilo till på höfterna och resten av mig. Naturligtvis är det annars det enda tipset jag fått; Äta hamburgare. Nu är hamburgare i sig inte speciellt onyttigt, det är tillbehören, så förslagsgivaren föreslog att jag skulle äta pommes frittes i mängd. Men som sagt, jag vill gärna få tillbaka min vikt, har ingen anledning att se ut som när jag var 20, jag vill inte ta livet av mig. Alltså tips på nyttig bra mat som lockar aptiten. Det gör inte pommes. Att frossa i skräpmat får bara effekten att jag äter mindre - det är ju det som är orsaken till att jag tappat!

För övrigt är det intressant; Det är uppenbarligen helt OK att gnälla över folk som är smala, precis som vi allihop är smala med mening. Överviktiga får förvisso också kritik men av en annan typ, och mer bakom ryggen. Oss smala kan man gnälla på bäst man vill, i alla fall i Sverige. Jag kan inte äta 24/7, så enkelt är det, och jag vill inte heller. Jag bränner uppenbarligendet jag äter, och det jag inte tar tillvara på rasar bara igenom systemet, det biter inte. Och förresten spelar det ingen roll. Jag ska inte behöva försvara varför vissa tips inte funkar, bara för att jag är smal.

Dessutom gillar jag min kropp. Det är väl därför jag inte gärna vill att den ska försvinna...