World AIDS day - idag

Det är inte en dag att fira, möjligtvis att dagen finns, men bäst hade det varit om det inte hade funnits en så grym sjukdom som AIDS, som utvecklas från HIV. Men nu finns den, och den första december varje år är Världs-AIDS-dagen, World AIDS Day.

Låt dagen idag påminna oss om de som förlorats till den grymma sjukdomen, till barn som blivit föräldralösa, till de som mist sina partners, sina barn till sjukdomen.

Låt oss minnas de som bär sjukdomen, låt oss ta hand om varandra, låt oss jobba tillsammans mot fördomar och mot förtryck, och för ökad förståelse och ökad forskning, vi måste helt enkelt göra vad vi kan för att få fram botemedel, skydd och mediciner som kan hjälpa de som bär på smittan, inte bara i västvärlden och för de som har pengar, utan för alla - stora delar av Afrika håller mer eller på att gå under för att smittspridningen är som den är och slår som den gör, där många inte har råd med mediciner. Över 33 miljoner människor lever idag med HIV som kan orsaka AIDS., allt enligt statistiken på World AIDS days hemsida. Strax under hälften är kvinnor. Alla kan drabbas. HIV-kampanjen och information är viktig för alla!

Jag skriver inte något långt inlägg idag men vill ändå vara säker på att det inte glöms bort, och det är därför att jag väljer att skriva ett kort litet inlägg idag.

USA, "Frihetens" land, hör för övrigt till ett av de få länder i världen som haft och har inreseförbud för HIV-positiva. Det är också ett land med många egna smittade. Läste idag att man äntligen funderar på att faktiskt ta bort detta förlegade förbud. HIV stoppas inte av landsgränser, speciellt inte med tanke på att många som är smittade inte ens känner till det... USA har dessutom en stor mängd smittade som är invånare eller medborgare.

Jaha, hur man än vänder sig har man ändan bak - influensavaccin

Jag har som flera säkert sett uttalat min tveksamhet till influensavaccin förrut. Faktum är att jag gjord det i flertalet inlägg, använd sökfunktionen om du vill läsa mer. Jag har inte predikat alltför kraftigt för vare sig det ena eller det andra, i min mening, utan framför allt hävdat vikten av information och vikten av att inte låta skrämma sig till den ena eller det andra.
Jag har också sagt att jag kommer avvakta själv och se hur det utvecklar sig, har uttryckt oro för att vaccinet inte är tillräckligt testat och även sagt att jag föredrar att så länge influensan är relativt lindrig, faktiskt få den och utveckla immunitet hellre än att stå helt utan skydd när vaccinet inte är verksamt längre, om 1.5-2 år, vilket är den period, om jag minns rätt, som influensavaccin normalt skyddar. Det är alltså inte som andra vaccin mot till exempel stelkramp, som ger ett betydligt längre skydd.

Jag har också funderat över biverkningarna, och när jag nu hör hur folk i Sverige faktiskt reagerar så gör jag det ännu mer. Det tycks som om stort sett alla jag har hört ifrån har drabbats av biverkningar, många ganska illa, flera har legat hemma flera dagar med feber och annat. Det vill säga, de har fått samma problem stort sett som de flesta har fått när de fått själva influensan. Och notera då att de inte byggt någon immunitet, de har bara vaccinet och kan alltså komma att få själva influensan i framtiden, när verkan av vaccinet klingat av. Vi som inte vaccinerar oss riskerar att bli sjuka i själva influensan men den har ju i de flesta fall rapporterats som lindrigare än vanlig influensa. Och det är inte ens säkert att vi faktiskt blir sjuka! Så: Stor risk för att bli sjuk av vaccin och sedan ändå kunna få influensan senare, gentemot att kanske få influensa? Jag väljer det senare. Än så länge. Vem vet, jag kanske redan har haft den, ändå... Jag kanske kommer ångra mig och får väl säga "vad var det jag sa" då, då. Det är just det som är grejen, det finns inget facit.

Sedan förstår jag att det är skillnad mellan Sverige och Tyskland och även andra länder. Sverige verkar utan tvekan vara det land där det är mest hysteriskt. Det tycks vara rena hatstämningen mot sådana som valt bort vaccination? Media och våra politiker tycks ha fått fram budskapet att grupptryck är det bästa medlet och lika så att skuldbelägga.

Men nu rapporterar dessutom Aftonbladet någonting som får en att sätta kaffet i luftstrupen... Första dödsfallet på grund av vaccinet... En man med andra komplikationer, men det är samma med de 15 (?) som hittills dött av själva influensan, alla hittills har haft andra problem som i kombination gjort dem sårbara. Ja, det är Aftonbladet som rapporterar och Aftonbladet ska man alltid ta med en nypa salt, men det är Aftonbladet, Expressen och de andra som hjälpt blåsa upp bubblan också.

Oavsett; Vaccinet är inte ofarligt, influensan är inte ofarlig. Det viktigaste av allt är att hålla sig informerad och ta ett aktivt beslut, för eller emot. Föreslår verkligen också att man studerar media och utvecklingen av influensan i andra länder - och att man är källkritisk, varför skriver media som media skriver, har de någon anledning att trigga oron? Kan lösnummerförsäljning exempelvis spela roll? Rapporteras på samma sätt från flera olika typer av media?

Kritiskt läsande är viktigt i alla lägen, men speciellt när det gäller svårigheter!

Hur mat påverkar - och vad det blir nu

Jag har som jag skrivit om tidigare, bland annat nyligen, tydligt kunnat konstatera hur dålig mat påverkar mig. Eller ja, det behöver inte ens vara dålig mat, det är mat som inte är bra för just mig, mat som får mig att må pyton; Brödmat, exempelvis, eller mat med mycket tillsatser. Det är inte bara mat som påverkar förvisso, men jag kan tydligt märka det, jag har känt mig och känner mig nere, och under ytan just nu. Men det finns hopp, känns som om det kan komma att vända. för att jag är medveten om de olika faktorerna som påverkar mig. Och operation matlagning pågår. JAg blir på bättre humör bara av att höra. Dagens meny?

Rödbetscarpaccio (rödbetor kokade och skivade i tunna skivor med flingsalt på) med wasabiyogurt, serverade med kokta svartrötter och en tomat- och bönsallad.

Tror vi ska få ordning på lilla Madammen... :-)

Jag tror verkligen på matens betydelse för hur man mår. Utan massor av skumma tillsatser om det går. Vad tror ni?

En vän

En riktig vän låter en vän bete sig korkat ibland och försöker i alla fall lyssna på ursäkten. Försöker ta till sig och ge feedback och svara. Om man inte orkar bry sig om det är man inte någon riktig vän. Och helt ärligt, då kan det faktiskt vara.

Jag säger inte att man ska stå ut med vad som helst ohc bara glömma och förlåta men jag tycker faktiskt man är skyldig vänskapen att i alla fall lyssna och försöka ta till sig. Kan man inte förlåta kan man inte, men är man vänner lyssnar man i alla fall.

Och ibland kan man behöva tid, det är också sant. Men om det fanns (finns) en riktig vänskap så ger man det den tiden.

Om det händer igen och igen och igen är en sak, men man ger inte upp en vänskap efter ett enda gräl. Så enkelt är det. Om man gör det var det inte en riktig vän.

Varför jag skriver som jag gör? Ja, det är väl uppenbart? Jag har "fallen out" med en vän, en person som jag trodde var min vän. Jag hade uppenbarligen fel. Personen i fråga vill inte ha någon kontakt. Det kan förståss vara så att det bara behövs lite tid men av personens respons så tror jag inte det. Det tråkiga är att jag trodde detta var en person som stod mig nära, så fel man kan ha.

Nej, jag är inte oskyldig, definitivt inte, men jag noterade själv att jag gjort något galet och försökte be om ursäkt, det fick jag inte. Nu verkar det dessutom som om en av anledningarna är att personen inte såg mig som en vän utan hade hoppats och trott att något mer skulle hända, vilket från min sida var fullkomligt uteslutet. Det har aldrig funnits någon gnista! Kan förvisso vara därför personen reagerar så starkt. Motsatsen till kärlek är inte hat, motsatsen till kärlek är likgiltighet. Och likgiltig är inte personen. Uppenbarligen...

Själv vet jag inte vad jag känner, jag är ledsen, och jag är förbannad på att jag inte får chansen att försvara mig eller förklara mig, jag tycker det känns jobbigt att ha förlorat en vän. Problemet är förståss också att även om personen skulle lugna sig så kan relationen aldrig bli den samma, baserat på uttalanden har jag förstått att det ligger mer bakom än en vänskap och eftersom jag inte vill ha något annat än vänskap är det en omöjlighet. Tråkigt!

Vad som är än värre är att personen i fråga tycks välja att göra sig ovän med eller i alla fall skära av gemensamma vänner. Jag måste förvisso sårat personen eller om personen sårat sig själv genom att måla upp förväntningar och drömbilder över något som inte någonsin fanns eller funnits. Sårad är personen uppenbarligen.

Nej, jag tycker inte det är OK.
Det är jobbigt!

Brödmat och dåligt väder - inte nyttigt för humöret

Jag har slarvat. Med maten, den senaste tiden. Jag äter ordentlig middag och lunch och jag får i mig allt jag behöver. Det är bra. Men den senaste tiden har jag slarvat med VAD jag stoppar i mig.
Efter jag kom hem från min senaste resa har jag för det första kommit tillbaka i gamla gängor, mitt koffeinberoende tycks ha kommit tillbaka. Dricker för närvarande kaffe så gott som dagligen, jag som bröt mig fri för flera år sedan och gick över till rött te, fullkomligt utan koffein, och bara tog en kopp kaffe "för att festa till det" emellanåt är nu tillbaka i gamla gängor, eller på väg i alla fall. Det är ett beroende jag inte vill fastna i igen, så jag måste försöka bryta mig loss. Borde vara enkelt eftersom kaffe i Tyskland inte är något vidare, men det är inte helt lätt. Än så länge är det nog mest ett mentalt beroende, inte ett fysiskt, men jag vet ju att det fysiska begäret väntar runt hörnet. En gång beroende, alltid beroende, antar jag... Samma sak gäller för kaffe som för tobak, alkohol och droger rent generellt. Problemet är att kaffe dessutom är socialt accepterat och till och med förväntat...

Hur som helst, kaffe i för stora mängder är inte bra för mig, massor med garvsyra innehåller det dessutom.

Vad som dock är ännu besvärligare är att jag slarvat med brödmat, har frossat i det det senaste. Jag gillar bröd, ingen tvekan om det. Vad jag inte gillar är effekten det har på mig, speciellt bröd med mycket vete, ljust bröd - det mörka, "svartbrödet", har mindre dålig effekt. Effekten är dels rent fysisk, lilla magen och jag blir snabbt ovänner.

Vad som däremot skrämmer mig mer är effekten det uppenbarligen har på humöret. När jag äter mycket bröd är jag så tydligt känslig mot humörssvängningar och drabbas också hårdare. Jag har ingen aning om vad det beror på., och det är helt och fullt empiriska studier på mig själv men jag har inga bevis, förvisso. Vet dock som sagt att jag ätit mycket bröd en period, och just nu är jag så nere och så lättirriterad att hälften vore nog. Visst, det finns andra faktorer som spelar in, vädret är bara ett exempel, men det tycks mig som om överdrivet brödätande (inklusive brödmat, pasta och liknande, men det har jag i alla fall inte hemfallit åt) är den största faktorn. Medan jag kan se skönhet i höststormar när jag ätit och druckit bra kan jag bara inte, hur jag än försöker, se något positivt med vädret och bristen på ljust just nu. Ska jag vara ärlig SKITER jag i om man kan ha tända ljus, om det är mysigt när man kan krypa in under en filt, om det snart är jul, allt är bara skräp just nu.

Tack och lov har jag ett logiskt plan också och vet hur jag kan bota det: Hemlagad mat, motion, ljus, och framför allt, inget bröd. Och ordentligt med sömn då, förståss.
Dessutom behöver jag hålla mig undan från folk, dels för att inte skapa ovänner, men också för att jag ska kunna komma tillbaka, för att jag ska slippa vara inpå folk, för att jag ska få tid att ta hand om mig själv.

Så det är vad jag gör, jag går under jorden. Å andra sidan, det är skönt att skriva av sig så kanske dyker jag upp här på bloggen ett tag framöver. Lovar ingenting, jag har tillräckligt med stress runt mig, men bli inte förvånad om så skulle vara.

Och tills dess; Jag uppskattar att få lära mig mer om hur ni reagerar på mat. Påverkas ert humör av vad ni äter? Finns det viss mat som är sämre eller bättre för er?

Jodå, jag lever fortfarande

Ingen oro, jag är fortfarande här, har bara inte riktigt hunnit och orkat engagera mig och diskutera. Fråga mig inte varför för jag vet inte riktigt vad jag gjort istället, men jag antar att årstiden spelar roll också Ingen av mina bloggar är aktiv för tillfället. Men jag lovar, jag återkommer, tycker det är alldeles för kul att blogga för att sluta, även om mina bloggar är väldigt små.

Mat - recept och sådant

Om någon är intresserad av matinspiration har jag lagt in lite sådant på min engelska blogg, bloggen som är mer om mig om mindre om diskussion. Länk hittar du på ena sidan av bloggen, men visst kan du få den här också.

Jag är ledsen, men när Tito Beltran, fälld för sexbrott, får en notis i TT det står att han begär resning är det humor. Jag kan inte låta bli att tycka det... Kalla mig naiv eller barnslig men jag tycker det är roligt. Inte att han vill att hans fall tas upp i domstol förståss, har felaktigheter begåtts under rättegång ska det absolut tas upp igen, men ordvalet. Ja ja... Och om du inte förstod tänker jag inte förklara...

Jag jobbar på det

Jag vill bara nämna det att jag jobbar på att få upp lite underhudsfett. Jag är smal av naturen och har alltid haft svårt att hålla mig stilla - det går åt en massa energi bara på att gestikulera på det sättet jag gör när jag pratar, och studera till exempel mina fötter, du kan nästan alltid räkna med att se en tå som viftar eller en fotled som vickar eller någonting annat jag pillar med. Så rund kommer jag aldrig bli, och har inte heller någon sådan strävan. Dock behöver jag hålla koll på vad jag äter eftersom jag är känslig och reagerar dåligt på att inte få i mig ordentligt med näring.

Håller därför på och jobbar på att se till att jag får i mig ordentliga måltider på regelbundna tider, har inte lust att försvinna, eller att bita huvudet av någon som gör något galet när jag är hungrig, och inte vill jag bli gammal i förtid heller, vilket man lätt blir av för lite sömn och för lite näringsriktig mat. Insåg till exempel att när jag jobbar sent blir det ofta lite si sådär med maten, helt enkelt därför att det tar lång tid mellan det att jag äter lunch och att jag kommer hem. Har alltid haft ett förråd med nödmat i mitt skåp men det har blivit en del Snickers och annat skräp (jag som inte ens ska äta Snickers, eftersom det är mjölkchoklad), och så någon yogurt eller banan eller så. När jag sedan kommer hem slänger jag lätt i mig något slarvigt bara för att få i mig något och sedan slocknar jag. Fullkomligt onödigt eftersom jag för det första är väldigt bra på att laga mat - ja, man "ska" inte säga så men det råkar faktiskt vara så - och dessutom är bra på att laga bra mat som inte kräver vare sig mycket tid eller mycket förberedelser. Jag har nog mest varit bekväm och inte tänkt mig för. Nu har jag ändrat på det och trots bristen på hejarop här på bloggen går det faktist riktigt riktigt bra, och jag är nöjd. Jag går förvisso inte upp men jag rasar inte heller - för övrigt är det bara något kilo till jag skulle vilja ha för trivselns skull, runt 60 passar mig utmärkt - men jösses vad mycket bättre jag MÅR med bra mat i magen.

Stort just nu är matiga soppor och ungsbakad mat, eftersom det är smidigt och lätt att göra - och ruskigt gott. När det gäller sopporna gör jag en ordentlig omgång och sedan fryser jag in portionsförpackningar och tar med mig till jobbet, passar utmärkt som mellanmål, gärna med något tillbehör, på eftermiddagen/kvällskvisten, och det gör att jag inte är så skriande hungrig när jag kommer hem, utan jag klarar att fixa till någonting vettigt istället för skräp. Ja, en och annan chokladbit slinker fortfarande ner, men inte mycket, och det gör skillnad.

Med bra mat med ordentlig näring i kroppen blir livet verkligen mycket lättare - som i enklare, gladare, roligare.

Arton miljoner vaccinationsdoser

Jag lyssnar på Ekot då och då, tack vare Sveriges Radios POD-radio, de har för övrigt en utmärkt applikation för iPhonen så jag lyssnar ofta den vägen. Hur som helst:

Idag, den 14 oktober, så pratades det om antalet vaccindoser för svininfluensan, och om hur man nu diskuterar huruvida det går att omförhandla med tillverkaren. Det har nämligen visat sig att man eventuellt bara behöver en dos istället för två, och eftersom Sverige beställt 18 miljoner doser, två per person, riskerar man nu att stå med ett stort överskott som skattebetalarna då får stå för.

Hur tänkte man här? Trodde man verkligen att man skulle kunna få alla svenskar att vaccinera sig? Att det skulle bli ett överskott är väl ganska självklart, oavsett vad som finns i vaccinet. Även om vaccinet var det bästa som hänt människan (vilket jag inte alls tror på, med tanke på risker och med tanke på innehållet i vaccinet), så går det knappast att få alla vaccinerade. För det första har många redan haft influensan och har därmed ett immunförsvar mot den, för det andra drabbas äldre inte i samma utsträckning och för det tredje finns det gott om människor som är tveksamma. Och för det fjärde finns det en hel del människor som delvis bor på annan ort eller i annat land och som därför kan ha valt att vaccinera sig utomlands.

Och nu har man alltså dubbla doser? Spelar det in när det gäller tjatet om att alla måste vaccinera sig? Man måste förbruka vad som finns på hyllan? Samma diskussion tycker jag mig känna igen när det gällde doser med Tamiflu, medicin som sägs lindra influensasymptom, där var det också en fallang människor som tyckte det var läge att ge alla med influensasymptom Tamiflu, för annars skulle Tamiflun ändå bli för gammal. Det är sådana tankesätt som kommer tillbaka och biter oss i rumpan senare, när det visar sig att medicinen slutat hjälpa på grund av överanvändande, se på vad som håller på att hända med antibiotika...

En annan intressant sak är att personen som pratade på radion pratade om att om ungefär en månad när det är klart hur många doser som behöver vill de börja förhandla med leverantören om att minska beställningen. Vilken leverantör avbokar med glädje halva ordern? Ska man göra något sådant är det väl en bra idé, kan man tycka, att tala om det så snart som möjligt, innan produktion påbörjats, eller? Det handlar ju inte direkt om små mängder...

Tycker hela historian med vaccin och hur leverantören behandlas luktar illa och är oprofessionellt skött, verkar inte som om man gjort en korrekt kalkyl och det verkar inte som om man är intresserad av att rätta till det som blivit galet överhuvudtaget.
Å andra sidan, hade man inte beställt vaccin i stora mängder hade det säkert framkallat protester det också.

Men med arton miljoner doser vaccin (snart) i lager kan jag förstå att de behöver ha kvicksilver i som konserveringsmedel...